Idag så fick jag till ett sådant där ridpass som man blir så himla nöjd över.
Bama kändes oengagerad och lat till en början och protesterade supermycket mot handen, ville inte alls ta stöd i ytter. Hoppade och skuttade och försökte komma undan. Men så tog det bara en stund och sedan fick jag igenom honom, och då blev han så killer-fin! Han spänner upp sin hingstnacke och känns så himla flashig och lätt. Min lilla svarta hingst.
Då är han minsann superenkel att reglera fram och tillbaka och lyssnar jättebra. Övade lite enkla byten också och det är svårast vänster till höger galopp. Men känns som det lossnar mycket när han får ta i lite. Vi har ju varit lite förvirrade eftersom jag alltid varit starkast i högerhanden = vänstervarvets yttertygel. Sedan jag bröt armen så har jag ju varit mycket svagare i högerhanden och det har blivit lite fel då liksom, rörigt, eftersom vi egentligen är bäst i vänstervarvet men jag inte kunnat ge honom stödet i yttertygeln riktigt där nu senaste halvåret. NU ÄNTLIGEN börjar jag få tillbaka min styrka, eftersom jag är högerhänt så ska jag ju vara starkare i den men nu säger sjukgymnasten att jag börjar närma mig en jämn styrka höger-vänster åtminstone. Superskönt.
Sista delen av passet fick jag faktiskt jobba på att få honom lite lugnare, för han ville lite väl mycket.
Försöker att ta vara på varje ridpass nu. Snart så kommer ju dagen när jag ska ta mitt hittills längsta hästuppehåll.
Känns jobbigt att jag är medveten om alla helger som är kvar nu, helger som jag ska fylla med tävlingar. Eftersom han inte tävlat något på sommaren och sen kommer ha låångt uppehåll så får han faktiskt överleva att gå tre helger i rad haha, eftersom tävlingarna ligger så. När Kristina hade honom gick han ju Botkyrka-Södertälje-Lidköping på rad och han var ju fräschare än någonsin den sista helgen som dessutom var ett meeting.
Nej usch, babblar på som tusan här. Var skönt att skriva av siiig. Är jättetrött så ska snart krypa ner i min säng jag :)
Vill inte lämna
Allmänt KommenteraIdag så fick jag till ett sådant där ridpass som man blir så himla nöjd över.
Bama kändes oengagerad och lat till en början och protesterade supermycket mot handen, ville inte alls ta stöd i ytter. Hoppade och skuttade och försökte komma undan. Men så tog det bara en stund och sedan fick jag igenom honom, och då blev han så killer-fin! Han spänner upp sin hingstnacke och känns så himla flashig och lätt. Min lilla svarta hingst.
Då är han minsann superenkel att reglera fram och tillbaka och lyssnar jättebra. Övade lite enkla byten också och det är svårast vänster till höger galopp. Men känns som det lossnar mycket när han får ta i lite. Vi har ju varit lite förvirrade eftersom jag alltid varit starkast i högerhanden = vänstervarvets yttertygel. Sedan jag bröt armen så har jag ju varit mycket svagare i högerhanden och det har blivit lite fel då liksom, rörigt, eftersom vi egentligen är bäst i vänstervarvet men jag inte kunnat ge honom stödet i yttertygeln riktigt där nu senaste halvåret. NU ÄNTLIGEN börjar jag få tillbaka min styrka, eftersom jag är högerhänt så ska jag ju vara starkare i den men nu säger sjukgymnasten att jag börjar närma mig en jämn styrka höger-vänster åtminstone. Superskönt.
Sista delen av passet fick jag faktiskt jobba på att få honom lite lugnare, för han ville lite väl mycket.
Försöker att ta vara på varje ridpass nu. Snart så kommer ju dagen när jag ska ta mitt hittills längsta hästuppehåll.
Känns jobbigt att jag är medveten om alla helger som är kvar nu, helger som jag ska fylla med tävlingar. Eftersom han inte tävlat något på sommaren och sen kommer ha låångt uppehåll så får han faktiskt överleva att gå tre helger i rad haha, eftersom tävlingarna ligger så. När Kristina hade honom gick han ju Botkyrka-Södertälje-Lidköping på rad och han var ju fräschare än någonsin den sista helgen som dessutom var ett meeting.
Nej usch, babblar på som tusan här. Var skönt att skriva av siiig. Är jättetrött så ska snart krypa ner i min säng jag :)