Ingen kan ha missat filmklippet som cirkulerar där Penelope Leprevost bestraffar sin häst efter att den snubblat rejält. För några veckor sedan snubblade Bama i ridhuset när vi galopperade. Han gick ner på knä, jag flög fram på halsen och var stensäker på att vi båda skulle ramla omkull innan han på något mirakulöst sätt återfick balansen. Både han och jag blev chockade och det första han fick var massa klappar och uppmuntran, sedan kollade jag direkt så att han var okej. Efter det jobbade vi vidare.
Jag har fastnat för Vagabond de la Pomme just eftersom att han liknar Bama på flera sätt i sina uttryck och även hur jag tycker att han verkar vara att rida. En Bama som fick möjlighet att komma till någon som kunde ta upp honom i de högsta klasserna. Därför gjorde det extra ont att se hur Penelope reagerade på hästens snedsteg. Samtidigt vet jag mycket väl hur tävlingsstressen kan slå sina klor om människor, hur rädsla leder till snabba korkade beslut som man får ångra djupt senare. Jag tänker inte diskutera det här närmare men en jag måste bara säga att jag tycker det är bra för hästarnas skull att sådana här saker lyfts fram, diskuteras och hatas. Likadant med rollkursdebatten. Tillsammans har den här stora massan en makt att säga ifrån på en arena som möjliggjorts tack vare Internet. Det är synd att det ibland går ut över ryttarnas egna varumärken och att de vid tillfällen ibland döms på svaga grunder, men för hästarna är det bra att hela världen skriker ut sin ilska och säger ifrån. Det kommer att forma många unga tjejer och killars respekt för våra djur, det kommer kanske leda till att elitryttare i världsklass inte vågar agera på samma sätt mot sina hästar inom termer av bestraffning. Kanske räddar det några hästar från att fara illa och det är viktigt, för mig.
Just nu sitter jag i startgroparna till en ny inlämningsuppgift där jag ska diskutera makt ur olika dimensioner och med egna ståndpunkter som genomsyrar hela texten. Det är kämpigt när jag missade en av två föreläsningar inom ämnet pågrund av hovslagartiden i förmiddags. Och det är extra kämpigt när boken uppgiften ska baseras på, och sidhänvisas till, är borta och inte går att få tag i någonstans. Men jag väljer att ta makten över kämpigheten och gå runt problemet. Hitta urdrag här och var, läsa om boken, läsa andras diskussioner jag kan komma över med hjälp av det fantastiska redskapet google. Och så är det helt fantastiskt, hur idéer jag inte visste fanns i mitt huvud plötsligt strömmar ut och skapar rytmiska melodier när fingrar möter tangenter. Och det tomma dokumentet inte får vara tomt särskilt länge.
Makt
Allmänt KommenteraIngen kan ha missat filmklippet som cirkulerar där Penelope Leprevost bestraffar sin häst efter att den snubblat rejält. För några veckor sedan snubblade Bama i ridhuset när vi galopperade. Han gick ner på knä, jag flög fram på halsen och var stensäker på att vi båda skulle ramla omkull innan han på något mirakulöst sätt återfick balansen. Både han och jag blev chockade och det första han fick var massa klappar och uppmuntran, sedan kollade jag direkt så att han var okej. Efter det jobbade vi vidare.
Jag har fastnat för Vagabond de la Pomme just eftersom att han liknar Bama på flera sätt i sina uttryck och även hur jag tycker att han verkar vara att rida. En Bama som fick möjlighet att komma till någon som kunde ta upp honom i de högsta klasserna. Därför gjorde det extra ont att se hur Penelope reagerade på hästens snedsteg. Samtidigt vet jag mycket väl hur tävlingsstressen kan slå sina klor om människor, hur rädsla leder till snabba korkade beslut som man får ångra djupt senare. Jag tänker inte diskutera det här närmare men en jag måste bara säga att jag tycker det är bra för hästarnas skull att sådana här saker lyfts fram, diskuteras och hatas. Likadant med rollkursdebatten. Tillsammans har den här stora massan en makt att säga ifrån på en arena som möjliggjorts tack vare Internet. Det är synd att det ibland går ut över ryttarnas egna varumärken och att de vid tillfällen ibland döms på svaga grunder, men för hästarna är det bra att hela världen skriker ut sin ilska och säger ifrån. Det kommer att forma många unga tjejer och killars respekt för våra djur, det kommer kanske leda till att elitryttare i världsklass inte vågar agera på samma sätt mot sina hästar inom termer av bestraffning. Kanske räddar det några hästar från att fara illa och det är viktigt, för mig.
Just nu sitter jag i startgroparna till en ny inlämningsuppgift där jag ska diskutera makt ur olika dimensioner och med egna ståndpunkter som genomsyrar hela texten. Det är kämpigt när jag missade en av två föreläsningar inom ämnet pågrund av hovslagartiden i förmiddags. Och det är extra kämpigt när boken uppgiften ska baseras på, och sidhänvisas till, är borta och inte går att få tag i någonstans. Men jag väljer att ta makten över kämpigheten och gå runt problemet. Hitta urdrag här och var, läsa om boken, läsa andras diskussioner jag kan komma över med hjälp av det fantastiska redskapet google. Och så är det helt fantastiskt, hur idéer jag inte visste fanns i mitt huvud plötsligt strömmar ut och skapar rytmiska melodier när fingrar möter tangenter. Och det tomma dokumentet inte får vara tomt särskilt länge.