Zimbabwe och dess befolkning ligger mig varmt om hjärtat som ni vet. Det som hänt där gör så otroligt ont att tänka på, men jag vågar inte riktigt skriva vad jag vet och vad jag hört för historier av de som bor där. Det låter lite konstigt och overkligt men det var en fråga om liv och död att inte prata politik och illa om presidenten offentligt när jag var där - vem som helst kunde vara hans spion. Så vi hörde viskande berättelser av rädda, sorgsna och otroligt vänliga människor bakom stängda dörrar.
 
Hur som helst. Ett av de ställen jag ser allra mest fram emot att besöka under min kommande resa är Mozambique Horse Safari. De har räddat hästar från Zimbabwe och de politiska oroligheterna där och tagit de med sig till Mozambique. Idag bedriver de en fantastisk verksamhet i sagolika miljöer med hästarnas hälsa och välmående i absoluta fokus. För ett par månader sedan släpptes deras bok, en självbiografi om deras historia. Dess namn är 104 Horses och jag ska försöka få tag på den boken när jag är där nere.
 
“A letter is handed to you. In broken English, it tells you that you must now vacate your farm; that this is no longer your home, for it now belongs to the crowd on your doorstep. Then the drums begin to beat.”

As the land invasions gather pace, the Retzlaffs begin an epic journey across Zimbabwe, facing eviction after eviction, trying to save the group of animals with whom they feel a deep and enduring bond – the horses.

When their neighbours flee to New Zealand, the Retzlaffs promise to look after their horses, and making similar promises to other farmers along their journey, not knowing whether they will be able to feed or save them, they amass an astonishing herd of over 300 animals. But the final journey to freedom will be arduous, and they can take only 104"
 
Jag har följt deras Facebooksida ett tag och den hittar ni här. Även deras hemsida är jättetrevlig och den hittar ni här. Därifrån kommer även bilderna här under.
 
 
Det gör mig på något sätt så rörd att dessa fantastiska människor från Zimbabwe till exempel, som är urfattiga och drivs på flykten och inte vet om de lever imorgon, fortfarande har utrymme för att älska sina djur och le åt små saker i livet.

Det var nog det som berörde mig mest under min senaste afrikaresa och som gjorde att jag bestämde mig för att åka tillbaka så snart jag kundede fantasiska människorna som vi här i trygga Sverige har så mycket att lära oss av.

104 horses

Allmänt Kommentera
Zimbabwe och dess befolkning ligger mig varmt om hjärtat som ni vet. Det som hänt där gör så otroligt ont att tänka på, men jag vågar inte riktigt skriva vad jag vet och vad jag hört för historier av de som bor där. Det låter lite konstigt och overkligt men det var en fråga om liv och död att inte prata politik och illa om presidenten offentligt när jag var där - vem som helst kunde vara hans spion. Så vi hörde viskande berättelser av rädda, sorgsna och otroligt vänliga människor bakom stängda dörrar.
 
Hur som helst. Ett av de ställen jag ser allra mest fram emot att besöka under min kommande resa är Mozambique Horse Safari. De har räddat hästar från Zimbabwe och de politiska oroligheterna där och tagit de med sig till Mozambique. Idag bedriver de en fantastisk verksamhet i sagolika miljöer med hästarnas hälsa och välmående i absoluta fokus. För ett par månader sedan släpptes deras bok, en självbiografi om deras historia. Dess namn är 104 Horses och jag ska försöka få tag på den boken när jag är där nere.
 
“A letter is handed to you. In broken English, it tells you that you must now vacate your farm; that this is no longer your home, for it now belongs to the crowd on your doorstep. Then the drums begin to beat.”

As the land invasions gather pace, the Retzlaffs begin an epic journey across Zimbabwe, facing eviction after eviction, trying to save the group of animals with whom they feel a deep and enduring bond – the horses.

When their neighbours flee to New Zealand, the Retzlaffs promise to look after their horses, and making similar promises to other farmers along their journey, not knowing whether they will be able to feed or save them, they amass an astonishing herd of over 300 animals. But the final journey to freedom will be arduous, and they can take only 104"
 
Jag har följt deras Facebooksida ett tag och den hittar ni här. Även deras hemsida är jättetrevlig och den hittar ni här. Därifrån kommer även bilderna här under.
 
 
Det gör mig på något sätt så rörd att dessa fantastiska människor från Zimbabwe till exempel, som är urfattiga och drivs på flykten och inte vet om de lever imorgon, fortfarande har utrymme för att älska sina djur och le åt små saker i livet.

Det var nog det som berörde mig mest under min senaste afrikaresa och som gjorde att jag bestämde mig för att åka tillbaka så snart jag kundede fantasiska människorna som vi här i trygga Sverige har så mycket att lära oss av.