.

Hej mina rara läsare, här kommer ett tidsinställt inlägg som jag knåpat ihop för några dagar sedan. Nu befinner jag mig på malta och har det utomordentligt, förhoppningsvis :)

Har suttit och tänkt lite över bloggen senaste tiden, och vad jag egentligen skriver här. När motivationen trytit har det varit tävlingarna jag skrivit om, och jag hoppas att ni inte fått uppfattningen om att tävlingar är det enda jag bryr mig om med min häst, haha. Han är fantastisk i vardagen även om det inte är så lätt alla gånger, men han är min sanna drömhäst och jag skulle inte kunna tänka mig att byta ut honom mot någon annan häst i världen.

Nu kommer det säkert verka som att jag framställer Bama som värsta OS-hästen, och det är ju inte riktigt meningen. Man vet ju aldrig hur långt en häst kan gå förrän det tar stopp, så att säga. Vi kanske inte kommer längre än vad vi är nu.

Men vet ni, ibland när min motivation varit låg har det nog mycket varit för att jag känt lite press - kanske inbillad. Jag har, som Ann (Liwing) sagt, "haft en förjvla tur som fått tag på en sådan häst, som är värd sin vikt i guld". Vi lyckades fånga en riktig guldklimp och det träder fram mer och mer hela tiden.

Men jag då? Jag har inte erfarenhet från de högsta klasserna på ponny. Jag var på god väg upp med några innan olyckor sabbade allt - men högre än 110 hoppade jag aldrig (vilket jag gjorde med hjärtat i halsgropen på en galen skimmel!). Så himla klart att jag hade mycket att lära när jag gick upp på stor häst. Min nya häst var 5 år, jag var 17 då, snart 18. Han gjorde allt för mig från första början, han hoppade alltid, och ställde alltid upp. Och därför har jag känt mig så otroligt värdelös ibland.

Senast i mars i år när han hoppat en 140-bana lekande lätt fick jag gråten i halsen för att jag kände att det var slöseri att en sådan fin häst hade en så taskig ryttare. För lägger jag honom inte rätt, så blir det inte alltid rätt. Sätter jag honom i skiten så hoppar han ändå - rakt igenom hindret (sen ska ni veta att han minsann kan sätta mig i skiten också, så det smäller om det!). Ibland känns det som att människor utifrån klandrar mig, för att jag inte är tillräckligt bra, även om det säkert mest är jag själv som målar upp det så.

Bara för att han alltid hoppar så betyder det inte att det är så otroligt enkelt. Han är liksom inte lika lätt som han ser ut alla gånger. Tror inte att en medelduktig ryttare skulle kunna rida honom felfritt runt en 120-bana bara sådär. Jag vet att jag har enormt mycket att utveckla i min ridning, och han har också saker han behöver lära sig även fast han är en naturbegåvning.

Men. De flesta dagarna kan jag se hur otroligt lyckligt lottad jag är. Att ha en sådan häst att lära sig på, lära sig med, är få förunnat. Varje placering, varje rosett vi tar är mer än ett fint pris i hyllan. Det är ett bevis på att vi gör något tillsammans, att vi går i rätt riktning och att vi utvecklats. Sen är jag en riktigt vinnarskalle som vill framåt, uppåt men det tror jag man måste vara om man ska fram i den här sporten.

Jag tror och har alltid trott med all säkerhet att Bama har kapacitet för riktigt höga klasser då han har hjärta, inställning, exteriör och kapacitet. Det jag alltid trott är att det är min egen ridning som kommer sätta stopp för oss en dag. Men vi ska kämpa tillsammans, så långt vi bara kan, min fina häst och jag! ♥



Varje debut, är en debut vi gör tillsammans. Varje placering är något som vi åstadkommit efter mycket slit och kämpande - tillsammans. Jag är så glad att jag har dig och hoppas på att vi får många år tillsammans♥

Idag så tänkte jag och min lillasyster slå fyra flugor i en smäll, dvs skritta Bama, Hampus och hundarna samtidigt. Våra hundar är ganska yviga men snälla, och den lilla är väldigt rädd för hästarna. Prövade lite olika kombinationer men det slutade med att Becca hade lilla hunden framför sig på Hampus och jag gick med Bama och stora hunden. Världens goaste hästar som tycker om att hitta på lite busigheter! :)

Tyvärr ingen bild på spektaklet men ni får vila ögonen på denna snygging istället.

Var ju massa politiker, företagare och sponsorer och grejer på klubben idag, och vi var ett gäng som skulle visa upp lite hoppning! Jag och Bama hoppade en bana på 120 och det kändes sådär lätt och enkelt som 120 ska kännas.  Felfritt och fint. Min duktiga lilla häst, nu ska du få vila :)

Hejhopp!
Jag tyckte nog också mest om ettan, tack för era kommentarer :)

Just nu är det full rulle för min del, men dock inte för Bamas. Igår fick han vila, och idag ska vi faktiskt vara med på en hoppuppvisning på ridklubben där vi ska visa upp en 120bana. Var ju inte tänkt att han skulle få hoppa så snart igen den lilla stackaren, men sen ska han få vila/mysa i skogen faktiskt! Åker nämligen utomlands på fredag. Hoppas att mami kan rida honom lite iallafall så att han är okej igång till hoppträningen - den sista för säsongen - på onsdag.

Lite tråkigt för jag känner att tiden/påhittigheten för bloggen kommer tappas nu en vecka ungefär, och det är så tråkigt när jag har fått en drös nya läsare ser det ut som (haha inte för att ni gamla inte duger!), enligt statistiken! Ska klura lite på inlägg som jag kan tidsinställa ialla fall :)

120
Bedömningen var A:0 vilket jag egentligen inte tycker om, eftersom jag brukar ladda på för mycket och så går det dåligt. Så nu bestämde jag mig verkligen för att rida väldigt lugnt och avvägt för att få en bra runda i ryggen inför 130n. Han kändes väldigt fin och med mig, hoppade noggrannt och bra! Är jättenöjd och flera kom fram och berömde hur snyggt och prydligt det var :) Dock var startfältet fullt av superduktiga människor... Slog dock flera av dem :)

Resultat: 0 fel och en 12e placering. Ovant att få en vit rosett!



130
Pga arrangörsmiss blev väntan väldigt lång och jag red fram typ... 3 gånger. Stackars Bama var lite trött, och varmt var det också. Banan var inte så värst maxad (eller så har jag vant mig?) men dock tekniskt svår, bland annat trekombination och långt vatten med staket framför, vilket vi aldrig hoppat. Väl på banan så gjorde han sitt jobb! Hinder nummer 2 rev vi, liksom många andra. Svängen var lite skum på det och blev väl lite långt ock konstigt. Men tyckte att han kunde ansträngt sig lite mer där faktiskt. Jobbade fint genom allt annat, trekombinationen tex och vattnet brydde han sig inte ett jota om!! Superskönt. Dock var han inte lika luftig i sina språng som jag vet att han kan vara.

Resultat: 4 fel

Är supernöjd med min fina prins! Nu väntar en månads tävlingsvila :)

Igår fick O'Bama fnatt i hagen och bara sprang runt, runt och busade. Självklart sprang han in i tuggranen och gjorde illa sig på bakbenen. Det var inga djupa sår men de sitter ganska illa, precis ovanför kotorna på insidan, i närheten av leder och sådär. Inget man vill ha infektion i! Han svullnade upp, fick lite feber och så vidare. Så det blev ingen hoppträning :(

Tvättade och lindade om ordentligt och idag är såren knappt ens rosa längre utan gråa, svullnaden är nästan helt borta och han är pigg och glad. Eftersom att det bara var bra att han rörde på sig fick Becca ta honom på en LC:1a i Rimbo. De fick 63.7% trots att hon inte fick upp honom i vänster (haha, knashäst, är ju hans lätta varv) galopp. Fick både lite sjuor och åttor! :) Duktiga.

Nu känns det sådär att starta 130 på söndag även om såren är helt läkta tills dess. Hade behövt en hoppträning och lite lydnadsövningar och så vidare. Så tror vi tar en 110 i alla fall. Lite tråkigt! Men vill inte riskera någonting.

Har jobbat hela helgen men i lördags red jag i alla fall mellan passen. Då tog vi först en ganska lång sväng ut och sedan bara lite lösgörande på ridbanan. Han kändes bra. Igår red mamma ut.

Idag så jobbade vi på banan igen, han känns verkligen pigg och fräsch och blir bara mjukare och mjukare och bärigare samt mer välbalanserad. Kan få honom riktigt lång och låg nu! Nästan så att jag fick be honom att komma upp lite idag. Känslan var riktigt bra första delen av passet men tyvärr så avslutades han lite ledsen tror jag. Han är så stel i höger vilket märks särskilt i galoppen, han klistrar upp sig på staketet och vill inte forma sig. Gick på honom ordentligt med innerskänkeln och han vart ledsen. Lite bättre blev det dock. Avslutade i det lätta varvet och sen i trav i låg form.

Imorgon tror jag vi rider ut och jobbar i naturen istället!



Ett ovanligt dåligt språng men rätt häftig bild! Faktiskt frambommen vi rev. Kan ju inte alltid gå bra ;)

I helgen (om nästan en vecka alltså) är jag anmäld till 110 och 120. Tanken var dels att försöka plocka poäng till riksmästerskapen, men jag tror att jag har bestämt mig för att kommer jag inte med i 120 så åker vi inte - om jag bara kommer med i 110 med de poäng jag redan har så får vi ta ställning till om vi åker eller ej då. En annan tanke var att han skulle ta det lite lättare igen, men nu så är det som så att jag inte kommer att tävla på en månad antagligen efter märsta i helgen! Då har jag inte hoppat 130 på 1½ månad och då blir det lite som en nydebut i Gagnef. Målet är ju trots allt att bli hyffsat stadiga i 130 och få massa rutin och erfarenheter - så det är väl bara att börja... Hur som så tror jag att jag byter och rider 120,130 istället. Men får väl se hur han känns på träningen på onsdag :)

Igår så började jag med att skritta ut, och det blev en lite väl lång runda. Hade visst lite bråttom. Så försökte rida så intensivt som möjligt på banan när jag kom tillbaka. Det kändes rätt bra men hann inte riktigt släppa, och därför ville jag fortsätta och verkligen få igenom honom idag också.

Dock flyttade vi från ridbanan till fältet bakom stallet och jobbade där istället. Han var riktigt härlig och samarbetsvillig idag och var tokfin i galoppen. Högersidan är lite stel men den blev också mycket bättre, speciellt i traven. Tycker det är lite svårare att känna om han blir överilad på fältet, men tror jag hittade det ganska bra. Jobbade på att veriera formen och tempot och lägga till en himla massa skänkel.

Vi blev båda två rejält svettiga men nöjda, riktigt kul att rida när han är sån härn :)



Bama säger hej :)

Ett Döbert(hehe)spö, självklart står inte hemsideadressen på utan det står DÖBERT på skafftet. Och så är det såklart hoppvarianten. Mitt dyraste spö någonsin så för en gångs skull måste jag komma ihåg att vara rädd om det. Med Swarovskikristaller och hela köret, riktigt fränt :)

Ja, byxorna också då. Mina första Kingslandbyxor som valdes i panik. Jag tog barnsize (stl 170) så de är liite stora, men tycker att de är dösnygga! Sämsta bilden, men hur som är linningen bred och mörkt blå. Har bara använt de en gång som sagt, men de kändes bra trots att jag inte ridit med annat än helskodda se senaste 10 åren.