Vilket härligt nationellt sommarmeeting i Tierp jag, mamma och Bama (såklart) var på i helgen. Vääldigt varmt, massa insekter och vi var extra noga med att hålla Bama i bra mående. Han fick mash med massor av vatten som han glatt sörplade i sig före och efter varje start, han fick regelbundna promenader (som vanligt), extra vitaminspruta, extra havre, och så bytte vi ut vattnet i hinken flera gånger om dagen eftersom han helst bara dricker när det är nyligen påfyllt.
Förutom hästerier så hann vi se ganska mycket av byggden. Hann äta lunch på Strömsbergs bruk, bada i kalkbrott och annat kul. Vi bodde på två olika ställen som båda var riktigt udda, bland annat på en herrgård från 1700-talet där det fanns spöken!
Vi hoppade en klass om dagen. Planen var 130, 135 (debut), 125. Vi höll oss till den planen för att det kändes som en schysst grej för Bama!
I första 130 var vi båda lite väl heta på gröten men vi gick i mål felfritt i A0an med en tid som räckte till en fin 10e plats av 70 starter. Inte illa i det startfältet och på den banan!! Det bästa var nog att både han och jag var riktigt hinderhungriga och fick fina framåtlägen. Vi höll på att svänga åt fel håll en gång när Bama misstolkade mina vikthjälper (sadeln åkte lite snett) och där förlorade vi några sekunedr och lite rytm. Men ändå, glad för den placeringen :)
¨135-debuten blev lite konstig eftersom att vi följde equipe slaviskt och var i godan ro på utflykt. Vi trodde att det var en avd b-klass också innan min klass, som det stod enligt equipe, men där har vi ett bevis på att man inte ska lita blint på teknik! Paniik när det startfältet bara "försvann". Som tur var startade jag ganska sent i klassen och det var många som fick det värre än mig. Men ändå, inte bästa mentala uppladdningen. Hur som haver! vi red in och Bama kändes på hugget. Hindrena såg såklart lite större ut men inte livsfarliga. Vi får startsignal, jag sätter en ordentlig galopp, hittar en fin anridning, lättar av fint och... klonk. Vi rev första hindret! Så konstigt!! När hände det ens senast? Fattar verkligen inte vad som hände och jag hade nog ridit exakt likadant igen. Tydligen hade 60% rivit ettan fick jag höra efteråt... Men sedan skärpte vi till oss, vi tog de svårare linjerna bra, var inte i en bom och fick riktig fint flyt. Bama kändes KANONFIN. Jag gjorde en irriterande klantfel in i kombinationen, bestämde mig lite sent. Så vi fick med oss a. Men sedan fint de sista hindrena in i mål. Det kändes enkelt. Bama kändes toppen. Det kändes rätt. Så reslutatet 8 fel stämmer absolut inte med känslan. Förutom de där två grejerna var det fina språng och inget touchande alls. Så jag var både besviken och nöjd. så glad över min fina häst som bara plockar fram lite mer kapacitet när det behövs.
125 idag. Jag var laddad. Tänkte att det var lågt och enkelt. Det här vinner vi! A0a, kul, vi kör. Börjar rida fram och Bama kändes nästan oren. får lite panik. Rider en stund, låter veterinären titta. Ingen hälta men lite stel/kort i bakstegen. Galopperar, han känns bättre och som vanligt. Hoppar lite och han hoppade klockrent på framhoppningen. Så drog slutsatsen om att han var lite öm/stel/träningsvärk. Kommer in på banan: han känns glad! Rider mot första: han väntar lite länge men inget oroväckande. Rider mot tvåan och jag har en bra A0-inställning, ser tre större (men fortfarande normala) galoppsprång och sedan en avståndspunkt lite längre ifrån för att få lite luft på räcket. Trodde jag hade hästen med mig för det var inget konstigt läge alls. Plötsligt så trampar han om/lägger in ett extra språng där det absolut inte finns någon plats! Så vi far rakt igenom hindret, håller oss på fötter men knappt. Jag vart chockad för jag såg det verkligen inte komma, Bama vart chockad också såklart. Rider en krumelur och domaren ropar "fortsätt!". Då vaknade jag till. Men vi tappade stinget. Gjorde ingen dålig insats utan fick flera bra moment, men vi var inte alls lika hinderhunriga och kröp lite nära på vissa hinder.
Så konstigt. Som natt och dag. Ska smälta detta ordentligt och jogga Bama imorgon och gå igenom ordentligt. Han är min stora kämpe och idol. Kärleken till honom går inte att förklara med ord.
Toppar och dalar
Allmänt KommenteraVilket härligt nationellt sommarmeeting i Tierp jag, mamma och Bama (såklart) var på i helgen. Vääldigt varmt, massa insekter och vi var extra noga med att hålla Bama i bra mående. Han fick mash med massor av vatten som han glatt sörplade i sig före och efter varje start, han fick regelbundna promenader (som vanligt), extra vitaminspruta, extra havre, och så bytte vi ut vattnet i hinken flera gånger om dagen eftersom han helst bara dricker när det är nyligen påfyllt.
Förutom hästerier så hann vi se ganska mycket av byggden. Hann äta lunch på Strömsbergs bruk, bada i kalkbrott och annat kul. Vi bodde på två olika ställen som båda var riktigt udda, bland annat på en herrgård från 1700-talet där det fanns spöken!
Vi hoppade en klass om dagen. Planen var 130, 135 (debut), 125. Vi höll oss till den planen för att det kändes som en schysst grej för Bama!
I första 130 var vi båda lite väl heta på gröten men vi gick i mål felfritt i A0an med en tid som räckte till en fin 10e plats av 70 starter. Inte illa i det startfältet och på den banan!! Det bästa var nog att både han och jag var riktigt hinderhungriga och fick fina framåtlägen. Vi höll på att svänga åt fel håll en gång när Bama misstolkade mina vikthjälper (sadeln åkte lite snett) och där förlorade vi några sekunedr och lite rytm. Men ändå, glad för den placeringen :)
¨135-debuten blev lite konstig eftersom att vi följde equipe slaviskt och var i godan ro på utflykt. Vi trodde att det var en avd b-klass också innan min klass, som det stod enligt equipe, men där har vi ett bevis på att man inte ska lita blint på teknik! Paniik när det startfältet bara "försvann". Som tur var startade jag ganska sent i klassen och det var många som fick det värre än mig. Men ändå, inte bästa mentala uppladdningen. Hur som haver! vi red in och Bama kändes på hugget. Hindrena såg såklart lite större ut men inte livsfarliga. Vi får startsignal, jag sätter en ordentlig galopp, hittar en fin anridning, lättar av fint och... klonk. Vi rev första hindret! Så konstigt!! När hände det ens senast? Fattar verkligen inte vad som hände och jag hade nog ridit exakt likadant igen. Tydligen hade 60% rivit ettan fick jag höra efteråt... Men sedan skärpte vi till oss, vi tog de svårare linjerna bra, var inte i en bom och fick riktig fint flyt. Bama kändes KANONFIN. Jag gjorde en irriterande klantfel in i kombinationen, bestämde mig lite sent. Så vi fick med oss a. Men sedan fint de sista hindrena in i mål. Det kändes enkelt. Bama kändes toppen. Det kändes rätt. Så reslutatet 8 fel stämmer absolut inte med känslan. Förutom de där två grejerna var det fina språng och inget touchande alls. Så jag var både besviken och nöjd. så glad över min fina häst som bara plockar fram lite mer kapacitet när det behövs.
125 idag. Jag var laddad. Tänkte att det var lågt och enkelt. Det här vinner vi! A0a, kul, vi kör. Börjar rida fram och Bama kändes nästan oren. får lite panik. Rider en stund, låter veterinären titta. Ingen hälta men lite stel/kort i bakstegen. Galopperar, han känns bättre och som vanligt. Hoppar lite och han hoppade klockrent på framhoppningen. Så drog slutsatsen om att han var lite öm/stel/träningsvärk. Kommer in på banan: han känns glad! Rider mot första: han väntar lite länge men inget oroväckande. Rider mot tvåan och jag har en bra A0-inställning, ser tre större (men fortfarande normala) galoppsprång och sedan en avståndspunkt lite längre ifrån för att få lite luft på räcket. Trodde jag hade hästen med mig för det var inget konstigt läge alls. Plötsligt så trampar han om/lägger in ett extra språng där det absolut inte finns någon plats! Så vi far rakt igenom hindret, håller oss på fötter men knappt. Jag vart chockad för jag såg det verkligen inte komma, Bama vart chockad också såklart. Rider en krumelur och domaren ropar "fortsätt!". Då vaknade jag till. Men vi tappade stinget. Gjorde ingen dålig insats utan fick flera bra moment, men vi var inte alls lika hinderhunriga och kröp lite nära på vissa hinder.
Så konstigt. Som natt och dag. Ska smälta detta ordentligt och jogga Bama imorgon och gå igenom ordentligt. Han är min stora kämpe och idol. Kärleken till honom går inte att förklara med ord.