Jag vet att bloggandet verkligen inte alls är på topp. Men det är lite ont om saker att skriva om. Eller det är ju inte fallet heller. Bloggen är ju tänkt som en riddagbok och det är himla praktiskt att ha faktiskt. Och rider gör jag ju!
Bama mår bra och känns riktigt fin just nu. Har hittat ett hyffsat upplägg nu tror jag, även här. Nytt stall och det blir automatiskt nya rutiner. Inga mjuka granplantager att kondisträna, inga hinder och serier som alltid står framme (vilket underlättar så himla, himla mycket) och sämre med grusvägar och asfalt att variera med. Men det finns andra himla bra saker med att vara tillbaka i Norrtälje också. Min lillasyster, som nu är 17 år och inte så himla liten längre, rider dressyr på Bama ungefär 1 gång i veckan. Vår ridning kompletterar varandras bra känns det som. Vi försöker också åka upp till Lovisedal någon gång i veckan och rulla på stora ytor och hoppa lite mer på riktigt. Det finns en stor hage att trimma i och ett ridhus med bra underlag!
Jag börjar också komma tillrätta och landa lite här. Jag tänker varje dag på mitt Kalmarliv och har lite längtan och saknad, men med en bra känsla liksom. Vår lägenhet kommer att stå där och vänta på oss när vi kommer hem igen i slutet på januari.
Men vet ni vad, nu måste jag hoppa i säng för imorgon så är det tävling som gäller! Känns som det var ett bra tag sedan nu så ska bli riktigt kul. Bama står nyduschad och fin i en fluffig box och laddar upp.
