Som ni kan se på filmen var O'Bama ungefär 2 mil lång denna runda. Och det är verkligen inte hans fel! Jag och mamma klantade oss så in i norden nämligen. Vi var där i gooooood tid och segade och hade oss. Men, plötsligt försvann tiden och vi hade jättebråttom. Jag red in på framhoppningen när det var 6 ekipage innan mig och jag hade knappt hunnit trava. Stackars häst!! Men vilken klippa han är. I gengäld gav jag honom en rätt lugn A0:a utan att satsa nämnvärt. Vi hade nog kunnat vara bra mycket snabbare men det är ju alltid inte det viktigaste :) Dessutom ville jag ha en bra runda inför 130, vilket sedan inte visade sig spela någon roll.
Jag är nöjd över hur Bama hoppar. Hans frambensteknik och ryggverksamhet över hindrena har alltid varit super. Däremot har han ju varit lite snål i sin bakbensteknik, men nu han tar sig mer och mer tid till att hoppa igenom hela kroppen även om det "bara" är 120.120 känns nämligen som en promenad i parken på honom. Vi ska uppåt och jag försöker bara glömma vår misslyckade 130-runda. Den fanns inte och får inte påverka vårt självförtroende.
På hinder nr 5 blev det världens missförstånd vilket kan ledas till vår obefintliga framridning. Bama fattade inte förrän precis innan vart vi var påväg och jag red slarvigt. Annars tycker jag att vi kom fint på alla hinder och att distanserna vart snudd på perfekta. Mycket 6 galoppsprång aningen fram på böjt spår ;)
Men jag har åtminstone världens ambitiösaste hejjaklack hihi :D