Idag kom jag stallet lite senare. Alla hästar hade hunnit vara inne en stund och det var för en gångs skull inte en enda människa inom synhåll på anläggningen. O'Bama blev så glad att se mig och det första jag gjorde var att sätta mig i halmen hos honom en stund. Han lekte med mina skor, i mitt hår och la huvudet i mitt knä så jag kunde klia honom runt öronen. Jag tror att det är otroligt vikigt att mysa med sina hästar, om hästarna vill. Inte bara ge dem beröm när de presterat bra. Speciellt nu när Bama går ensam i en hage är det extra viktigt att klia manke, pussa och krama. Det märks att han behöver det!
Vid sådana stunder saknar jag att ha eget stall 20 sekunders promenad från huset. Det var fantastiskt att se hästarna gå och beta från vardagsrumsfönstret. Mocka på förmiddagen, rida på eftermiddagen, kvällsmysa efter middagen. Gå ner och umgås med hästarna i hagen om helgerna. Det funkar inte riktigt när det nu är 4 mil till stallet tur och retur. Just nu drömmer jag lite om att ha full inackordering så att all tid kan gå till kvalitetstid med hästen. Slippa lägga så mycket tid på alla sysslor runt omkring. Eller ha hästen hemma på en egen gård. Vilket visserligen kräver mycket mer tid, men ändå leder till fler små stunder av kontakt och umgänge.
Sedan, efter vår mysstund, red jag ut barbacka i kvällssolen. Han frustade och brummade och njöt, precis som jag hoppats på. Tänk att jag kan rida avslappnat på långa tyglar barbacka utan problem men när jag har sadel och korta tyglar är jag glad varje gång jag kommer tillbaka till stallet med livet i behåll efter alla hans rackartyg ;) 