Hur som helst, de 2 kurserna jag läser nu cirkulerar dels kring individuella uppgifter och tentor, men också kring stoora grupparbeten. Vilka jag såklart inte kan ta en paus från. Hela kroppen skriker efter en hjärnvila men ändå går jag till skolan, presterar hårt, kommer hem och är helt död. Hasar mig iväg till stallet varje dag och rider halvdant. Blir ännu mer trött, frustrerad och depp. Motivationen till allt just nu påverkas och det är otroligt stor skillnad idag, när jag för en gångs skull inte måste till skolan, för det är första gången jag verkligen längtar till stallet - så som det ska vara. Men jag får verkligen kämpa nu för att vara en bra matte, kompis, flickvän och elev.
Idag var mitt pluggmål att läsa ut en av böckerna vi arbetar med. Jag ska skriva en individuell uppgift baserad på den och målet var att komma igång redan idag. Men det ledde bara till frustrationstårar när jag öppnade boken, det gick inte. Och klart det blir stressande när jag inför nästa vecka ska rejsa med två grupparbeten, börja plugga ordentligt inför tentan, analysera artiklar och skicka in den individuella uppgiften. Och veta att jag har långa krävande skoldagar varje dag.
Men nu går jag emot den stressen som börjar bubbla i magen och tar en paus! Jag hoppas att jag framåt söndag eftermiddag börjar känna mig som vanligt igen och kan jobba på. Jag jobbar bra mot kort deadline och jag vet att jag behöver vila. Så det är bara att göra det.
Oj vilket psykologiskt inlägg det här blev. Men det var skönt att skriva av sig lite. Vet ni förresten vad ämnet denna vecka i organisationskursen är? Motivation. Hur ironiskt?
Vi har inte planerat alls så mycket den här helgen. Mina kompisar jublar för de har de senaste veckorna försökt tjata på mig att jag behöver en helg ledigt och inte flänga omkring så mycket som jag gör vareviga dag. Men imorgon ska vi på husvisning. Inte ett hus som är till salu, utan ett visningsexemplar för Eksjö hus. Martin och jag drömmer om att bygga eget så fort vi är klara med skolan vilket är ganska snart. Kontantinsatsen är klar och ligger och myser. Det är bara den lilla detaljen med fast heltidstjänst, men med våra kandidater i ryggen borde det inte vara en omöjlighet att få jobb. Min mentor sa till mig för något år sedan att "Turismekonomer får jobb. Företagsekonomer får jobb. Personer som du Charlotte får jobb". Känner mig trygg i det. Ska bli så spännande!
Hur som helst så är det intressant hur människor reagerar när jag berättar att jag vill bygga hus istället för att ens köpa en tvåa. Min logik är glasklar och det handlar om att förverkliga en dröm, om att utvecklas som person men också mer praktiskt som att det är få gånger i livet (i guess?) som man faktiskt kan lägga en så stor kontantinsats som inte redan är inbunden i en lägenhet eller så. Och att vi i år fyller 22 & 24 är väl inte konstigt. Vi skapar våra förutsättningar som par. Vi har rest runt i världen, bott i en ny stad, bott utomlands. Hela tiden har vi utvecklats till det bättre. Vill fortsätta så. Man kan inte gå runt och vara rädd för att satsa med anledning till att man inte vet vad som ska hända i framtiden. Vem vet vad som händer i framtiden, egentligen. Varje år bjuder ju faktiskt på ny glädje, ny sorg, nya utmaningar och nya möjligheter.
Vi får se vad det blir av den drömmen! Mycket kan hända. Jag har ju min svarte prins att ta hand om och min skola lockar med att presentera fantastiska praktikplatser utomlands som blir möjliga när jag gått ut i januari. Men att sätta upp ett drömmål hjälper definitivt till att kämpa vidare när det känns tufft =)
Nu ska jag ut i solen! Älskar att titta på vädret på morgonen och se ett stort regnmoln och en 7a över Norrtan och strålande sol och 14 grader i Kalmar ;) Njuter så länge jag kan av det, snart flyttar jag ju norrut igen.
