Åh vilken bra hoppträning vi fick igår för Peter på slottet! Och det var inte för att Bama gick som en klocka och jag bara kunde hänga med. Tvärtom, redan när jag gjorde iordning honom inför träningen så kände jag att "jaha, nu ska vi se hur detta går" för det syntes verkligen på hästen att han var trött och bara ville vara ifred alternativt mysa med huvudet i mitt knä. När jag började rida fram så kände jag verkligen hur sur och omotiverad han var, haha. Alla har ju sådana dagar och min häst är en enorm personlighet och har sina olika humör!
Förra träningen fick jag bromsa, och det är mest det jag gjort på senaste. Det har varit handbromsen i när jag ridit ut och han bara vill iväg samtidigt som han busar, det har varit det i ridhuset eftersom det ofta är andra ekipage som rider och underlaget är lie ojämnt. Och det syntes igår, för igår var han inte framme för skänkeln för fem öre och jag fick inte fram honom i galoppen, det var helt galet! Han bara krullade ihop sig och tjurade ihop. Det som händer då är att jag bromsar ÄNNU mer mot hindrena för den där handbromsen och ickebefintliga bjudningen gör att jag tappar avståndskänslan och fegar ur och håller i och håller i. Men jag behöver lära mig detta och hur jag ska komma ur det! Det var en skitbra träning och vi slutade ändå bra. Några viktiga punkter att ta med:
- Galoppen måste korrigeras långt innan hindret är med i bilden. Att jag driver på eller kräver mer får inte göras i anslutning till hindret utan då ska vi vara klara. Lätt att fatta, men svårt att få till i ett ridhus där hindrena kommer fort.
- Ha ett jämnt stöd i handen och håll i honom ända in i hindret. Jag har en förmåga att släppa honom och mjukna för tidigt när han egentligen behöver mitt stöd någon sekund längre, speciellt en sådan här dag när han inte har så mycket egen bjudning så tappar vi allt om jag mjuknar för då försvinner trycket i avstampet.
- MEN var samtidigt lugn i handen, bromsa inte!
- Rid framåt direkt i landningen! Tänka landa-fram-korrigera avstånd. Det är inte heller något nytt men ringrostig som jag är rätade jag upp mig direkt och började jag bromsa.
När jag väl fick fart på hästen började han bocka och sparka bakut, som att han skakade av sig spänningar och låsningar och helt plötsligt galopperade han bra. Det är inte bra för honom att stå i liten hage, inte kunna galoppera på när jag rider... Det fastnar liksom.
Men jag måste ändå säga att han hoppade väldigt väl, vi hoppade ändå 120-130 vilket vi inte gjort på länge och han har en sådan fin lätthet i sprången och bjöd på några riktigt fina lyror. Även på de mindre hindrena som vi arbetar med på volt hoppar han igenom kroppen och öppnar upp bak på ett sätt han inte bekymrat sig om att göra förut.
Peter avslutade med att säga att "Ja, det var ju en väldigt skillnad på honom från förra träningen. Han var på ett... väldigt speciellt humör idag kan man säga! Det märks att ni är medvetna om era olika sidor och olika dagsformer men nu ska vi bara lära er att hantera dem." Spot on säger jag. Och kliar mig bekymrat i huvet när jag inser hur mycket jobb vi har framför oss. Vill ut på utebanorna nuuuu, bara typ... 3-4 tävlingar i ridhus kvar ;)