Det gick bra igår. O'Bama är en häst som nog är känsligare än vad många tror och det gäller att jag kan hantera alla nya dimensioner av honom som uppstår i olika situationer. Jag hade väntat mig en tävling där han var superpigg, springig och svår att svänga på banan men istället var han supertaggad på framhoppningen (fanns tyvärr ingen framridning, svårt med vintertävlingar) och det gick inte att rida igenom honom ordentlgit då han bockade och kastade sig vid möten. Men han hoppade superfint!
Inne på banan i första klassen var han dock superfokuserad och mjuk och fin. Jag är ganska nöjd med rundan förutom att jag fortfarande måste få igång bakbenen mer. Det sitter på träning men jag tappar det lite på tävling. Träna träna! I omhoppningen valde jag att sätta lite press på honom eftersom det var så lågt och utmana honom lite. Att rida lite snävare svängar och höja tempot en aning hjälper det ju jag behöver förbättra: få honom in under mig, kvickhet och framåttänk. Jag vet att det väldigt mycket snack i hoppningen om att man inte ska rida för att vinna varje klass, man ska ha mål med varje klass (men inte vinna tydligen) och mitt mål var inte vinst utan träning för framtiden. Det vi lär oss i lägre klasser i omhoppningarna kan vi ta med oss uppåt. Klarar vi det inte där, klarar vi det deifinitvt inte när hindrena blir högre. Jag har en hel del mål i år och där några kräver just snabbhet och vändbarhet. Och sedan att vi vann igår, var såklart en kul bonus! Det jag är allra gladast över är att jag har en känsla att vi är på väg mot något stort. Vi har inte tävlat sen i augusti, varit i gång i en månad bara så självklart är det rostigt men känslan är otroligt lovande och Bamas spänst och smidighet lovar gott inför större språng! Blir ännu mer inspirerad av att träna, träna, träna!
Hemsk sak som hände var att en mormor skulle fota sitt barnbarn på prisutdelningen. Hon tog ett litet felsteg och ramlade ner för läktaren och bröt lårbenshalsen. Hon låg där när jag tog emot pris och red ärevarv. Det var en konstig känsla....
O'Bamas uppsyn, galopp och blick mot första hindret är bland annat det som får mig att tro att vi är påväg mot något stort i år.
I andra klassen så hade han mycket fuffens för sig. Bredvid anläggningen fanns en skjutbana där det pangade och vid varje skott flög han upp i luften, stegrade sig och blev rädd. Framhoppningen blev minimal. Inne på banan var han fortfarande oharmonisk, ruskade på huvudet när jag försökte spänna bågen lite, gjorde konstiga saker i någon sväng och rundan blev följdaktligen av och på. Det jag måste göra då är att rida ännu noggrannare men jag var nog också lite trött och tyvärr fick vi ett pet när jag slarvade i ett läge han fortfarande behöver stöttning i, när vi kommer på diagonalen och över hindret byter från höger till vänster yttersida. Lite synd, men det glimtade till här och var i rundan i alla fall.
visst var vi fiiina med min nya kavaj?? :)