Det hände något efter Bali. Jag har liksom en bubblande känsla i kroppen som jag inte riktigt kan beskriva, men det känns ungefär som ett stort driv. Jag har aldrig förr kommit på så många affärsidéer varav en jag tror kan vara mycket relevant i kanske 10 år till. Jag har massor med energi för skolarbetet, fick 96/100 poäng på senaste tentan och ett rungande A. Jag vill ha en till häst. Mitt driv vill det, men jag vet att förnuftet inte kommer att orka det. 2.5-4 timmar i stallet varje dag räcker och Bama förtjänar all min energi. Jag har massa saker jag vill diskutera och det är oftast stackars M som får ställa upp och lyssna med ett halvt öra. Jag letar upp häftiga praktikplatser och jobb i världens alla hörn som kan bli aktuella efter examen samtidigt som jag bara längtar efter fast tjänst, stor lägenhet nära hemma. Åh! Så mycket som pågår i min lilla hjärna. Men mest av allt är jag nog lycklig. Och kanske har jag dessa känslor för att första gången på massa år inte har någon stor resa inplanerad som ockuperar mina tankar?
Bali har lett till andra bra saker. Min stress som följt med mig genom universitetstudierna finns nästan inte alls längre. I Indonesien hjälpte aldrig stress. Inte när det tog hundra år att få in maten eller när vi satt fast i trafiken i 38 grader eller när flygen var försenade. Inget blev bättre av att känna stress helt enkelt! Jag har blivit otroligt duktig på att hitta olika pluggupplägg som passar mig. Jag låter allt ta sin tid samtidigt som jag är mer effektiv i allt jag gör. Jag har en bra struktur över allt som ska hinnas med under dagarna helt enkelt.
Ikväll kommer mami och syster ner hit till Kalmar för att mysa en helg. Planen var att de skulle ta bussen och sen följa med mig på en tävling på söndag som ligger bara 10 min från centrum. Men de var tvungna att ställa in pga sjukdom (troligtvis samma Bama hade förra året) så då är mami sååå snäll och kommer med bilen så att vi kan åka på en tävling typ 15 mil längre norrut istället. De skulle ju aldrig hunnit med hem-bussen så då var enda alternativet efter mycket övervägande att ta bilen så de sedan kan fortsätta direkt hem. Stackars Martin som skulle vara tävlingsledig får följa med ändå eftersom mamma inte tycker jag ska köra bussen ensam så långt så tidigt på säsongen. Ganska klokt kanske.
Just nu står en chiligryta och puttrar på spisen och en jättefin efterrätt i frysen! Han kan han den där Martin :)
