Så!
Var hemma från träningen halv elva igårkväll och på plats i stallet igen halv nio imorse. Intensivt men kul!
O'Bama har som jag nog nämnt inte känts hundraprocentig på senaste tiden. Låg energi och motivation. Jag tror att han kommer att må bra av ett par veckors vintervila lite senare i december. Men nu får han kämpa på ett tag till medan vi har möjlighet!
Superduperbra träning i alla fall. Synd att man hittar en tränare man verkligen trivs för någon månad innan hemflytt ;) Han lyfte fram både våra positiva och svagare sidor.
Egentligen vet jag precis vad vi behöver träna på men det var skönt att få lite pepp och verktyg! O'Bama har en grej och det är att han i första galoppsprånget efter landning alltid tar ett minigaloppsprång. Det måste vi bygga bort. Och så är det återigen att jag ska vara mer iskall mot hindrena. Inte jaga. Vänta. När han är som han är nu, lite energilös, försöker jag hitta galoppen vilket kan störa rytmen om jag inte är helt lugn till hinder. Och så är det enegin då, som måste på lite mer. Segproppbama! Men han har ju en liten dipp :)
Men han hoppade bra! Som vanligt glänser han när hindrena kommer upp lite. Banorna kändes enkla. Tobias sa att han var en "fantastiskt fin liten häst som hoppar superbra", att jag red väldigt trevligt och att det syns att vi känner varandra till 100%. Hjälper och förstår varandra. 130 är inte Bamas slutstation.
Glömt bort den sköna känslan i kroppen efter en lyckad träning!! Känns bra att veta att hästen är ordentligt genomjobbad.
Sen är jag stolt över att jag nu åkt ensam på träning och löst det bra ;)